.

 Hejsan hoppsan

 

Nu när man har smält det mesta fast  det är fortfarande jätte jobbigt så Tisdagen den 16 Oktober fick vi ta bort våran älskade hund.

Det hände så snabbt, vi (familjen) kom hem på måndagen efter en mycket härlig resa igenom Island. när vi kom hem insåg vi att hundens mage var alldelens uppsvullen. 

Så mamma sa att hon skulle in till vetrinären dagen där på.

 

Klockan 10.00 så ringer pappa" hej, vi fick precis veta att hunden mår inte riktigt bra, han har vätska hela lungorna, magen och hjärtat. finns även en risk att det finns tumör på hjärtat" 

Först troddde jag att de inte va sant, att en älskade djur kan vara så pigg men ha så ont. De sa att man kunde operera men chansen att han skulle överleva eller operationen skulle lyckas va så liten så det kändes inte rätt för honom att fortsätta.

 

Så vi bestämde att han skulle sluta att ha ont, så han fick somna in. Mamma va vid hans sida hela tiden.

Våran lilla krabbat, älskade hund och lojal kompanion.

 

När man kommer hem väntar man på att en stor hund ska komma fram o skälla varm och vara vid en. Men nu kommer man till ett tyst hus...livet är inte rättvist ibland. 

Men Rufus fick leva 8a härliga år med oss, och nu får han springa på stora ängar o äta hur mycket mat och umgås med alla hundar han vill.

 

Det kommer ta långt tid innan man inse att han är borta, man vill att han ska leva men livscirkeln är inte så snäll.Men alla dör någon gång.

 

en snällare hund får man leta efter, han var så dum snäll så det var inte sant. Bästa familje hunden någonsin. Han älskade att bada o var älskade att söka efter saker och folk. Perfekt hund, stor som en björn och snäll som en mus.

 

Älskade hund, om jag kunde byta något emot att du skulle få leva ett tag till skulle jag lätt göra det. Kan egentligen inte beskriva hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag älskar dig! <3