.

Try to sleep with a broken heart

Hejsan igen

 

Jag känner mig att behöver skriva av och det är verkligen tur att ingen läser denna blogg för annars är det as pinsamt. Och om det är någon som läser denna tycker jag det är roligt men "hey what tha fuck" alla får väl läsa plus ibland kommer det djupa saker till och med hemligheter som är inte menat att det ska komma ut så jag lär väl ångra mig efteråt.

 

Jag har tänkt på en sak om mig själv, jo jag vet att alla klaga på sig själv och hur ful,tjock eller allmänt förstörd man är. Bara så ni vet är det ett steg inom en tjejs process för att bli kvinna och inse att man ska tycka om sig själv och skita i alla andra.

Jag kan erkänna det själv att jag har varit i samma steg i stegen. Men på mitt egna lilla sätt om jag får uttala mig så liksom. och visst jag är "bara student" så har man inte sett världen eller upplevet sitt rätta jag heller. 

 

Men nu ska jag entligen komma till saken, alla tycker jag ser så glad och är så himla snäll....jämt...jämt. Det kan jag säga att jag bryr mig om alla, tycker aldrig om att någon ska må dåligt, jag kan lätt läsa av kroppspråk och kan sätta mig i deras sitts.

Men det finns så mycket bakomt det dära leendet och snällheten som kanske döljer mitt rätta jag, 

 

Det är både positivt och negativt, för jag lider så fort någon annan gör som står mig nära. Jag ställer alltid upp för andra nä'r de må som fan och är som moraliskt stöd.

Men inom bords i bland känner jag mig som ett tomt mörker.......ihålig och ingen själ typ. Vet inte riktigt om jag stänger av för att inte visa min svaga sida. När alla gråter för man har slagit eller brutit något så skrattar jag istället?!

 

Som idag på jobbet vred jag till benet så knäet stack ut och foten stod åt helt fel håll ( inte med meningen,  har korsbandfraktur och meniskada). Smärtan var så olidlig att jag hade lust att ta en yxa och ta bort den, men istället så fortsätter jag gå på det svaga knäet o till tryckt med ett leende på läpparna. Var nära på att svimma eller något för det blev helt svart för ögonena -.- men om man är dum och blåst så får kroppen lida. 

 

Är inte det jätte konstigt? det tycker jag iallfall. Man måste väl ändå kunna känna något ibland....eller?

Det är ingen fel på mig,  tror jag är mera......hittar inga ord vad jag är. Är det att jag inte vill känna smärta eller vill man kan inte?

Det jag alltid hör av folk och jag vet det själv men kan verkligen inte rå för det. Men alla säger " Du är alltid så positiv" eller " Fan Malin du är så underbar som finns alltid där" eller mera " Vart får du all energi och ork?"

 

Den vanligaste är " Man blir alltid så glad när man ser dig" 

 

Men det enda  jag gör är att lee, men faktiskt finns det så mycket mera än ett bara leende och ett fnitter. Visa blir jue tokiga för man är så positiv... elr glad. Men egentligen vill jag bara sätta mig ner och gråta, skrika och kanske få samma omtänksamhet som jag ger alla andra. Eh men vad fan malin man kan inte begära sånt ifrån folk. Det kan man verkligen inte, men det känns som om man bara suddas ut som refrängen " sudda sudda bort din sura min"  

 

Ibland undrar jag ifall jag ska ge bort all min tid och vara andras bollplank för det är jag verkligen 24/7 vart jag än går så finns det någon som behöver reagera ur sig....men därför får jag hela världens klagomål och tankar som jag går hela tiden och fundera på...plus mina egna tankar. Så mina axlar är ganska tunga just nu, hade lust att någon skulle bara ta allt dessa hemligheter och annat försvinna ibland så man kan få vara liksom. 

 

Ta semster ifrån sitt liv.... det låter hemskt men ibland kännst det som en bra grej. Men ingen ser förut den glada tjejen som lyser av gläjde och fnitter. Så vem skulle kunna rädda henne?

HAHA jag är fan tragisk. 

 

Som huvudrubriken säger " try sleep with a broken heart" det är så det känns för mig. Har lust att bara gå fram till folk och berätta känslor som finns inombord (bara bra känslor) men vågar inte för det skulle aldrig fungera ändå, men har bara lust att göra det. Dock skulle det försvåra en hel del och jag skulle lika väl gå och dö. 

Är det verkligen så svårt? det värsta man kan få är värsta svaret. Men jag vill ha de som det redan är, dock får man signaler men tänker inte följa mina instikter som egentligen vilja trycka upp en vis person mot väggen eller spendera resten av mitt liv med denna person. 

Men inte... eh man får bli for ever alone. Tur man kan uttrycka sig här för det finns som sagt ingen här som läser allt detta och tur är väl de. 

 

Annars skulle jag ligga risit till. Men om det är någon som läser detta, så vet ni egentligen inte vem jag är. Men jag fortsätter att dölja mina riktiga känslor och tyngder för allmänheten och uttrycker mig på bloggen och twitter där ingen heller följer mig! YEAAAAH. 

 

Nee nu ska den glada tjejen sova...om det går pga utav benet

 

Nu ska mall sova

pöss

 

" ett leendet visar mycket mer en bara gläjde"

halloj. ganska kontigt att du klagar på att dina vänner litar på dig & kommer & delar sina problem med dig. man känner sig ganska dum som har gjort det nu, då de va så jobbigt för dig..

och man måste inte vara glad jämnt, livet är inte alltid lätt & bra, & de är ju då man ska kunna prata med sina vänner om det. de är ju då DU mår dåligt som du ska komma till oss, & vi ska få en chans att ge tillbaka & trösta dig. mongojävel....