.

själv är jag själv inte glad , är mera ledsen över mig själv. Vem ska stå ut en sån här sak. ingen egentligen men har alltid gjort det i mitt liv  kommer nog alltid få ha de så tills mina ögonen sluts ihop o jag slutar andas. Tror det kommer ng vara min befrielse ifrån mitt liv,

Men får aldrig tid att få uttrycka sig själv för andra för de har sina problem som behöver prata om och diskutera om. Ibland har jag funderat ifall mitt glada jag är verkligen jag? eller om det är en mask över nått annat, eftersom man får ingen chans attt prata med någon. därför skriver jag å bloggen. Här kan jag själv se hur patetisk jag är som sitter o grinar framför datorn o mår allmänt dåligt men vill inte visa det egentligen.

Och JA, alla mår som jag o fan har lika mycket runt om sig men är det någon som vill lyssna?? inte i min omgivning just nu, man får bara negativa reaktioner tillbaka, så just sitter jag med tårarna rinnande ner för kinden för en gång stund o tycker inte synd om  mig  mera synd att jag ha kunnat tillåta detta men när man är en glad tjej men många vänner som har sina egna problem att prata om är jag som ett bollplank men vart hamnar mina problemlösningar?? joo jag  putttar bort dem i ett svart hål och hoppas på det bästa att känslorna inte ska krypa tillbaka.

men vad ska man säga egentligen? inget fatiskt man är bara rädd att berätta saker för sina vänner liksom!